Det här är en text som jag skrev i helt ett annat sammanhang, men som kanske även lämpar sig för publicering här. Det är väl inga omvälvande visioner direkt, men sammanfattar i alla fall en del av det som jag tänker att vi behöver arbeta med på biblioteken framöver:
Lika tillgång till information är grundläggande i ett demokratiskt samhälle och i dessa lågkonjunkturtider framstår bibliotekets roll i detta desto tydligare. Möjligheterna till informationsförsörjning via Internet innebär att tillgång till, och kunskap att använda, digitala resurser kommer att blir mer och mer av en nödvändighet. Att fritt ta del i samhällets kulturliv är enligt FN en mänsklig rättighet och att sprida kultur, utan avgifter för medborgarna, är ett annat av bibliotekens viktigaste uppdrag. Som en relativt lättillgänglig institution har vi dessutom möjlighet att vända oss till en bred målgrupp, men skulle kunna göra det i ännu större utsträckning. Vi kommer att behöva se på bibliotekets medier från flera håll och inte välja sida mellan en efterfrågandestyrd och en kvalitetsstyrd beståndsutveckling. Snarare är det en balansgång som hänger på att vi intar ett reflekterande perspektiv.
Vi kommer att behöva arbeta mer med en välkomnande attityd och servicetänkandet hos personalen. Inom begreppet bibliotek 2.0 ligger att användarna bjuds in att delta i verksamheten, att vi skapar en kommunikation kring vad biblioteken ska vara och hur. Den här processen har än så länge bara börjat. När användarna gör mer och mer av det administrativa arbetet själva får personalen möjlighet att röra sig i lokalen, finnas till hands när frågor uppstår och tydligt visa att vi vill dela med oss av vår kunskap. Undervisning i informationssökning kommer fortsatt att bli allt viktigare och i högre grad ersätta det arbete vi gör åt användarna. Våra öppettider kommer att anpassas mer efter när människor kan komma till biblioteket och våra lokaler utformas för en blandning av verksamheter och aktiviteter. Liksom moderna boklådor sätter vi användarna i centrum och traditionella regler, om till exempel avstängda mobiltelefoner och att besökare inte får äta och dricka i biblioteket, tappar relevans.
Jag hoppas att vi satsar mer på uppsökande verksamhet och på att finnas där människor är, genom köpcentrums- och tunnelbanefilialer, såväl som virtuella verksamheter i communities med mera. Upplevelser kommer att bli mer centralt: utställningar, föredrag, boksamtal och interaktiva installationer – besökare kommer att vänta sig att det händer saker på biblioteket.
Vi kommer att arbeta mer med våra samlingar – inte bara låta hyllvärmarna vara, utan ta fram dem i ljuset. Marknadsföring är en självklarhet för en kommersiell butiksverksamhet. Biblioteket har som uppdrag att föra ut även kulturyttringar som är lite svårtillgängliga och kanske inte automatiskt lånas ut i någon större omfattning. Därmed har vi desto större behov just av att marknadsföra dessa. Programverksamhet kring samlingarna kommer definitivt att vara en viktig metod.
Framtiden ligger för biblioteken, men inte utan våra ansträngningar för att det ska bli så. Vill vi bli en del av människors vardag måste vi både erbjuda något som människor behöver, medvetet eller omedvetet, och sprida vetskapen om att vi erbjuder detta. Och som bibliotekspersonal behöver vi diskutera, studera och reflektera, om och om igen, för att komma fram till hur vi ska göra.
Häromdagen var jag i Västerås, på en formatdag om strömmande medier. Självklart talades det då en hel del om Spotify. I takt med att fler och fler blir medlemmar har ju Spotify blivit en del av människors vardag. Vi går allt mer mot att man inte längre äger datan utan prenumererar på den; som ett hyrbibliotek ungefär. Något som har diskuterats, bland annat på Biblist, är om biblioteken skulle kunna ha abbonemang som kan lånas ut till användarna i stil med Naxos. Vi fick veta att Spotify är tillfrågade om detta och spontant positiva, men i nuläget har för mycket att göra med annat för att arbeta fram någon sådan lösning. Vi får således avvakta när det gäller det.
Inlägg
