fredag 13 november 2009

Spotify - hur använder vi det?

Häromdagen var jag i Västerås, på en formatdag om strömmande medier. Självklart talades det då en hel del om Spotify. I takt med att fler och fler blir medlemmar har ju Spotify blivit en del av människors vardag. Vi går allt mer mot att man inte längre äger datan utan prenumererar på den; som ett hyrbibliotek ungefär. Något som har diskuterats, bland annat på Biblist, är om biblioteken skulle kunna ha abbonemang som kan lånas ut till användarna i stil med Naxos. Vi fick veta att Spotify är tillfrågade om detta och spontant positiva, men i nuläget har för mycket att göra med annat för att arbeta fram någon sådan lösning. Vi får således avvakta när det gäller det.

I stället funderar jag på om det finns annat man kan hitta på - inte minst när det gäller vår filterfunktion. Spotify och andra liknande tjänster gör lyssnandet socialt på ett helt nytt sätt. Blandband i alla ära, men här kan vi dela spellistor direkt och tillsammans arbeta vidare på dem utifrån en gemensam musikkatalog. Kanske kan vi på biblioteket tipsa om våra musikfavoriter på detta sätt? Eller låta till exempel ungdomar tipsa varandra med en gemensam lista. Eller något annat?

måndag 5 oktober 2009

Sociala medier i jobbet - problemet med det privata

Sociala medier är trendiga - "alla" ska testa, både med och utan tanke bakom. På senare tid har jag sett flera skräckexempel på hur personer har twittrat och bloggat i sin yrkesroll (i två av fallen gäller det till och med kommunchefer), men inte kunnat hålla isär det personliga och det privata. Det har varit intima känslor, plumpa uttalanden och omotiverade utbrott. Förutom att det skadar de institutioner som personerna företräder, är min upplevelse att det går ut över hela fenomenet sociala medier. Jag tycker mig märka det, även i samtal med kollegor.

Varför är det så svårt att skilja på sina olika roller på webben? Det är ju en balansgång som måste hållas även i de fysiska mötena. Kanske tar man inte riktigt de sociala medierna på allvar. Konsekvensen blir i vilket fall att den som skriver inte tas på allvar. Jag hade tänkt komma fram till en smart lösning i det här inlägget, men det ville sig inte. Diskussioner inom organisationen och en plan för vad man vill åstadkomma är det närmaste jag kan komma.

torsdag 17 september 2009

Databaser - använder du dem?

Databaser, och hur de används, fortsätter att vara något som snurrar runt i mitt huvud. De flesta bibliotek erbjuder sina låntagare tillgång till databaser som NE.se och Artikelsök. Det är resurser som innehåller mängder av användbar information, som kostar biblioteken en bra slant att tillhandahålla, men som sällan utnyttjas. Antingen borde de marknadsföras betydligt mer eller så är de kanske inte är värda sitt pris? Det förstnämnda känns bra mycket vettigare, men hur? Webben är ett givet forum, speciellt om man satsar på sådana databaser som man kan komma åt hemifrån (vilket borde vara en självklarhet). Kan databas-/informationsvisningar kring något tema vara en väg att gå? Eller informationspunkter med drop-in som erbjuder snabbvisningar av vad som finns att tillgå? Båda är goda idéer från kollegor, som jag funderar över. Än så länge är jag bara i början av ett eventuellt projekt, men jag tar tacksamt emot idéer och erfarenheter.

onsdag 9 september 2009

Att biblioteksblogga om informationssökning

Följande tänkte jag ha som projekt på bloggkursen:

Visste du att det finns mycket information på Internet, som du inte hittar via Google? Ja, du som läser den här kursbloggen vet antagligen, men i övrigt tror jag tror att det finns ett upplysningsbehov och att det, för mig som bibliotekarie, hör till uppdraget att sprida den kunskapen. Därför har jag tänkt att min, än så länge fiktiva, blogg ska ge tips på bra informationsresurser och instruktioner i hur de används.

De flesta biblioteks bloggar handlar i första hand om fysiska böcker och allra oftast skönlitteratur. Jag vill här göra ett försök att vidga användningen av bibliotekens bloggar.

I och med att ett folkbibliotek vänder sig till alla, är den potentiella målgruppen bred. Genom att använda en blogg och skriva om digitala resurser, hoppas jag även nå dem som inte besöker det fysiska biblioteket. Jag vänder mig till vuxna, som har någon datorvana, men som kanske bara känner till sökmotorer som Google och uppslagsverk som Wikipedia. Det hoppas jag ändra på!


Jag har givetvis inget emot att man som biblioteksföreträdare bloggar om böcker, musik och filmer, men har länge tyckt att det är synd att så få skriver om de digitala resurser som ligger nära till hands att tas upp i en blogg. Är det inte lika roligt att skriva om kanske? Eller tror vi inte att det är så spännande att läsa om?

onsdag 2 september 2009

Annorstädes bloggande

Även om det inte händer så mycket här, händer det en hel del annat i mitt liv och bloggar gör jag faktiskt också: på arbetstid på Blandad konfekt och då och då på Ladyblogg. Titta gärna in där!

Dessutom läser jag en högskolekurs om bloggar. En lättare kvartsfartskurs, i stället för det masterprogram i digitala tjänster, som jag väldigt gärna hade velat gå, men fick inse att jag inte hade hunnit med. Jag tror säkert att bloggkursen blir intressant den också! Nu ska jag sätta mig och läsa ett par kapitel i kursboken Blogging av Jill Walker Rettberg. Återkommer med recension!

tisdag 11 augusti 2009

En dator per barn

Under helgen som gick hade jag möjlighet att testa en "One Laptop per Child"-dator -- väldigt spännande! Tyvärr hade jag inte närvaro nog att ta några bilder, men det finns förstås redan ett antal på nätet, varav bifogade är en av dem (dock med en betydligt bättre skärmbildskvalitet än i verkligheten). Det är ju en fantastiskt lovvärd idé att tillverka, och sprida, billiga datorer, som dessutom ska vara lätta att komma igång med för nybörjare.

Mottagningen för det trådlösa nätet var utmärkt. Tanken är ju dessutom att varje dator ska kunna sända signaler vidare, för att på så sätt utvidga ett befintligt nät. Själva hårdvaran kändes robust. Tangentbordet är tunt, eftersom hårddisk och moderkort sitter i skärmdelen. För att inte smuts ska kunna slippa in mellan tangenterna har ytan belagts med en helgjuten gummibeläggning. Knapparna är små och placerade med stora mellanrum, vilket gjorde det svårt att träffa rätt. Jag upplevde dessutom att tryckkänsligheten var dålig. Jag fick återgå till den gamla ohederliga pekfingervalsen för att lyckas knappa in några ord. Pekplattan var i stället snarast för känslig och pekaren hoppade ofta runt lite hur som helst på skärmen, något som gjorde mig stundtals väldigt frustrerad.

Operativssystemets gränssnitt bygger till stor del på symboler, som väl är tänkta att passa barn. Jag är dock tveksam till att de skulle ha lättare än jag, att förstå sig på de olika krumelurerna. Jag fick klicka mig runt på vinst och förlust och efter hand försöka memorera vilken symbol som betydde vad. Program för vanliga uppgifter som att surfa, skriva, rita, räkna och skapa musik följer med datorn, men däremot inte exempelvis e-postklient eller mediaspelare. En ganska stor andel av programmen är pedagogiska spel som lär ut programmering. Det pekar på en intressant tanke bakom projektet -- att barn i utvecklingsländerna så småningom ska lära sig att själva ta fram nya produkter. De flesta programmen kräver förmodligen en väl insatt lärare för att man ska komma igång med dem. Jag gjorde det i alla fall inte på den stund som jag satt och försökte.

IDG har också testat.

fredag 31 juli 2009

Höst(?) och lärdomar om skrivande

Den här mörka, regniga och höstruskiga dagen känns otroligt lämplig för att avsluta mitt sommaruppehåll på bloggen. På måndag börjar jag dessutom jobba och min "semester" är officiellt slut. Ja, jag skrev faktiskt jobba! I höst hittar du mig på Katrineholms bibliotek där jag under några månader ska få syssla med webb och IT. Katrineholm är i färd med att implementera Axiell Arena på webben, så det är mycket på gång och ska bli så otroligt spännande!

Som jag nämnde i början av sommaren, har jag i sedvanlig ordning inte varit helt ledig de här månaderna. Just nu sitter jag och arbetar med den sista uppgiften på kursen "Att skriva för webben och interaktiva medier"Södertörns högskola. För mig, som till största delen har skrivit akademiska texter har det varit jättenyttigt att få en duvning i ett mer journalistiskt skrivsätt. Jag kan tänka mig att innehållet i kursen ligger på en ganska grundläggande nivå, men den passade mig perfekt; att skriva enkelt, skala bort det onödiga, ta det viktigaste först och så vidare. Allra viktigast har kanske varit att bli medveten om hur jag själv, och andra, använder språket. För det krävs kanske inte en kurs, men det är definitivt till hjälp att ha någon som riktar ljuset åt rätt håll. Läraren hade dessutom en stor förkärlek för det oväntade och lite tokroliga – vilket är mycket långt ifrån mina starka sidor. Jag är visserligen inte säker på att jag håller med om att spexiga texter alltid är bättre, men, okej, allt kan väl inte vara gravallvar heller... Kursen är på 7,5 p, distans och går även under det ordinarie läsåret. Kan rekommenderas för alla som känner sig lite osäkra i skrivandet, men märker att det blir en allt viktigare del av arbetsuppgifterna.

onsdag 24 juni 2009

Vad jag hade för mig under våren

Nu är den sista av vårens uppgifter rättad och godkänd, och terminen officiellt slut. Jag läste hela två stycken distanskurser – en webbredaktörkurs och en kurs i desktop publishing. Den sistnämnda gick vid MKFC Stockholms folkhögskola (för övrigt en mycket bra kurs!) och på modernt vis uppmanades vi att redovisa våra produktioner på en blogg. Det innebär att den intresserade kan beskåda mina mer eller mindre lyckade alster här. Välkommen!

torsdag 18 juni 2009

Åh, ljuva semester(läsning)!

Någon form av semester hade jag i alla fall tänkt ha, trots avsaknad av regelbundet arbete och trots sommarkurs*. Helt ledigt blir det definitivt över midsommarhelgen som jag ska tillbringa i en sommarstuga på en lagom stor ö, för att umgås med sambons familj, äta gott, promenera i skogar och på stränder, och inte minst läsa.

Inspirerad av ett helt gäng andra bokbloggare presenterar jag här första omgången semesterläsning, som bars hem från bibblan häromdagen: Vigilante av Andreas Roman, En shopaholics bekännelser av Sophie Kinsella, Norwegian Wood av Haruki Murakami, Lärarinnan i Vilette av Ingrid Hedström, Gone, Baby, Gone av Dennis Lehane och Någon sorts extas av Johan Kinde. Lättburet och lättsmält var ledorden vid urvalet och de stackars försmådda böckerna i bokhyllan hemma, fick stå kvar där och vänta, till förmån för Lustläsningen. Och, ledsen, men böckerna ligger redan nedpackade på väskans botten, så någon bild blir det inte, i stället får ni se en rest av öns militära förflutna.

*Sommarkursen – Att skriva för webben och interaktiva medier – får jag säkert anledning att återkomma till, om inte annat kan man kanske hoppas på att mitt skrivande förbättras ;-)

tisdag 9 juni 2009

Framtidens bibliotek

Det här är en text som jag skrev i helt ett annat sammanhang, men som kanske även lämpar sig för publicering här. Det är väl inga omvälvande visioner direkt, men sammanfattar i alla fall en del av det som jag tänker att vi behöver arbeta med på biblioteken framöver:

Lika tillgång till information är grundläggande i ett demokratiskt samhälle och i dessa lågkonjunkturtider framstår bibliotekets roll i detta desto tydligare. Möjligheterna till informationsförsörjning via Internet innebär att tillgång till, och kunskap att använda, digitala resurser kommer att blir mer och mer av en nödvändighet. Att fritt ta del i samhällets kulturliv är enligt FN en mänsklig rättighet och att sprida kultur, utan avgifter för medborgarna, är ett annat av bibliotekens viktigaste uppdrag. Som en relativt lättillgänglig institution har vi dessutom möjlighet att vända oss till en bred målgrupp, men skulle kunna göra det i ännu större utsträckning. Vi kommer att behöva se på bibliotekets medier från flera håll och inte välja sida mellan en efterfrågandestyrd och en kvalitetsstyrd beståndsutveckling. Snarare är det en balansgång som hänger på att vi intar ett reflekterande perspektiv.

Vi kommer att behöva arbeta mer med en välkomnande attityd och servicetänkandet hos personalen. Inom begreppet bibliotek 2.0 ligger att användarna bjuds in att delta i verksamheten, att vi skapar en kommunikation kring vad biblioteken ska vara och hur. Den här processen har än så länge bara börjat. När användarna gör mer och mer av det administrativa arbetet själva får personalen möjlighet att röra sig i lokalen, finnas till hands när frågor uppstår och tydligt visa att vi vill dela med oss av vår kunskap. Undervisning i informationssökning kommer fortsatt att bli allt viktigare och i högre grad ersätta det arbete vi gör åt användarna. Våra öppettider kommer att anpassas mer efter när människor kan komma till biblioteket och våra lokaler utformas för en blandning av verksamheter och aktiviteter. Liksom moderna boklådor sätter vi användarna i centrum och traditionella regler, om till exempel avstängda mobiltelefoner och att besökare inte får äta och dricka i biblioteket, tappar relevans.

Jag hoppas att vi satsar mer på uppsökande verksamhet och på att finnas där människor är, genom köpcentrums- och tunnelbanefilialer, såväl som virtuella verksamheter i communities med mera. Upplevelser kommer att bli mer centralt: utställningar, föredrag, boksamtal och interaktiva installationer – besökare kommer att vänta sig att det händer saker på biblioteket.

Vi kommer att arbeta mer med våra samlingar – inte bara låta hyllvärmarna vara, utan ta fram dem i ljuset. Marknadsföring är en självklarhet för en kommersiell butiksverksamhet. Biblioteket har som uppdrag att föra ut även kulturyttringar som är lite svårtillgängliga och kanske inte automatiskt lånas ut i någon större omfattning. Därmed har vi desto större behov just av att marknadsföra dessa. Programverksamhet kring samlingarna kommer definitivt att vara en viktig metod.

Framtiden ligger för biblioteken, men inte utan våra ansträngningar för att det ska bli så. Vill vi bli en del av människors vardag måste vi både erbjuda något som människor behöver, medvetet eller omedvetet, och sprida vetskapen om att vi erbjuder detta. Och som bibliotekspersonal behöver vi diskutera, studera och reflektera, om och om igen, för att komma fram till hur vi ska göra.